Jag i Skåne med två tjejer, och en kille natten därpå...

Ja nog var det allt skönt att vakna upp med två tjejer i sängen förra onsdagsmorgon på hotellrummet. Det hände sig i södra Skåne i den frisinnade universitetsstaden Lund. En riktigt gemytlig stad för den delen, med dunkande studentfester i vartannat hörn på en tisdagskväll som det var vid den tiden då vi anlände. Hade tyvärr inte så mycket tid att bekanta mig närmare med staden eftersom tjejerna på rummet var lite krävande. En liten rundtur fick jag dock i form av en snabb promenad till närmaste ICA-handel den kvällen. Men det var allt jag såg av Lund den här gången. Som tur får jag åka dit igen i november. På onsdagsmorgonen hoppade jag på bussen som körde ut till Hovshallar där GENECOs doktorander med handledare samlades för det årliga sommarmötet. Marika och Alva blev kvar i Lund, de skulle utforska staden lite närmare och utföra det som tjejer gör då man lämnar dem ensamma med ett kreditkort i handen. Vår Summermeeting var väl något av ett personligt uppvaknande för min del i varje fall. Det senaste året har jag kämpat mig igenom artikel på artikel på artikel för att utbilda mig om molekylära metoder för att kunna fastställa den genetiska variationen inom en population. Under dagarna i Hovshallar började jag inse att det gångna året inte varit bortkastat, även om det kännts så ibland. Skönt med riktigt riktiga aha-upplevelser ibland, det är sällsynt hos såpass dammiga individer som mig. Då inbjudna keynote gäster håller sina föredrag brukar jag i allmännhet inte lyssna så koncentrerat på vad de säger, det kan man läsa om på förhand eller senare också. Däremot är det intressantaste med sådana personer att följa med hur de uppträder, de hör oftast till de skickligaste och mest karismatiska vetenskapliga "artister". Det är knappast en slump att de finns inbjudna som keynote föredragare, det är personer med cool forskning som är väldigt självmedvetna om hur de ter sig framför en publik. I varje fall blir det som bäst då kvällen mörknar och de bruna flaskorna sätts på bordet. Så var det även denna gång. Kan bara säga att det är lite jävla svårt att följa med en vettig diskussion då tre fulla skånesvenskar börjar bröla. Det hjälpte dock att själv ta sig till samma temporärt nedsatta intellektuella nivå och börja bröla på finlandssvenska. I varje fall fick man uppmärksamhet, även om de flesta påpekade jämt att vi brände upp en rysse i somras. Men då man fick det finska bastubadandet förklarat och undanstökat var de flesta klara för att diskutera annat också. Då jag hade tömt baren på alla Karhu-flaskor (det fanns endast 5 st) var det dags att dra sig till rummet. Min okända manliga rumskamrat krälade in senare på natten, vi delade inget annat än tandkräm följande morgon.    

Om att luncha eller inte luncha

För tillfället är det så folktomt på BioCity att man blir riktigt förvånad när man ser nån komma emot i korridoren. Det tråkigaste är ju att det finns ett väldigt begränsat utbud av potentiella lunchsällskapare. Det i sin tur skapar frågan om att måste man luncha överhuvudtaget? Hatar att gå ensam till PharmaCity, ICT eller SnackCity och äta deras soppor. Det går helt bra om man har sällskap, det gör maten ätbar och t.o.m. god nu och då. Men att dra sig dit i all ensamhet, servera sig själv sin korvsoppa och tugga i sig maten utan någon sorts socialt umgänge är det värsta jag vet. Den enda sociala växelverkan man får i SnackCity är, "Pankki vai luotto"? Nej förresten, nu har de ju skaffat en såndär nyare maskin som man väljer själv från, så enda frågan man får nu är "otatko kuitin?" Därav väljer jag att inte gå och luncha överhuvudtaget idag. Under riktigt dystra dagar går jag ner till Tavastgatans Hese, det lättar helst för stunden lite grann...:). På Hese frågar de även om man skall ha ketchup och om man äter direkt eller tar med, det ökar redan den sociala växleverkan till tre meningar då de även frågar "pankki vai luotto?" De bästa dagarna nu under sommaren har varit när Marika och Alva kommit hit och luncha. Då får man i varje fall en uppdatering angående alla nya blöj-inköp "vi" gjort på Huutonetti och så får man ju givetvis fundera riktigt noggrant på frågan om vilken halare Alva skall använda då det blir höst. Den röda med blommor eller den bruna med björnöron...? Förstå mig inte fel, märker att jag är rätt så ironiskt laddad idag, det är bara ett drag hos mig som kommer fram då jag blir riktigt ensam och hungrig. Kan hända att det här är en dyster dag, kan hända att det blir en Kertsi på Hese igen...

Man frågar sig varför?

Marika var nu starkt av den åsikten att jag skall börja blogga, och en lydig man som jag är gör jag ju förstås som hon säger. Varför skall jag blogga? Så att du får "vuodattaa" var hennes svar. Kanske det inte är sån dum idé. För tillfället fylls mitt liv dels av skönt hemmaliv med vår 4 månader gamla Alva och dels av mitt doktorandprojekt som jag påbörjade i februari detta år. Tid till annat finns, men s.k. egen tid är inte längre en lika självklar benefit som förr. Det är väldigt motstridiga tankar man har nuförtiden. Att vara hemma med Alva är fantastiskt och att vara på "jobb" är också väldigt intressant. Har inte riktigt klarat av att skilja åt dessa saker ännu dock. När jag är på jobb vill en del av mig vara hemma och när jag är hemma vill en del av mig vara på jobb. Detta är distraherande med tanke på både arbetsframgång och pappaframgång...Kanske jag behöver blogga då, som en komplementär uttryckskanal för min distraherade hjärna...:)